De här dagarna

Jag gick längs gatorna i stan

Jag brukade passera varje dag

Men de här dagarna

Har jag tänkt på allt det där jag borde gjort

Och chanserna jag aldrig vågade ta

Vänta

Det händer ibland att allting försvinner

Och du väntar på något som aldrig kommer tillbaks

Förrän flera år senare

När du inte längre kommer ihåg vad du väntade på

Kan inte höra musiken längre

Som att vara fången i sin egna kropp inte räckte till

Så är jag fången i ett land som inte är i närheten av att vara mitt

Vintern har varit för lång iår

I flera timmar står jag och vrider mig i spegeln
och hur gör en för att se sig själv i spegeln
utan att vilja krossa den?

Smärtan av att vara masochist

Kanske kan du göra det bättre än det här
Du kan göra det bättre än det här
Jag vet att du kan göra det bättre än det här

De säger att jag beter mig som att mitt liv har raserat


Jag är inte pessimists
Jag är realist

Drömmen som aldrig kom tillbaka

När jag ser mig själv i spegeln är jag inte riktigt lika ung som jag brukade vara

Inte riktigt hunnit med allt jag hade planerat

Inte riktigt lämnat några avtryck

Inte riktigt levt

Ingenting annat än att jag bara behöver skriva av mig

I hope one morning you wake up and realize how stupid, self-centered, arrogant, and heartless you are, and then maybe you’ll think of me. And in that moment, I hope you think about all the good times and all the moments I never let you down, all the promises I kept and all the times I tried. I hope maybe you think about all that and possibly miss me, maybe even enough just  to want to have a conversation. And when I see your name appear on the screen of my phone, I’ll laugh at it, and I won’t ever reply. I’ll give you as much time of day as you gave me; none.

Gemenskapen hos förlorare

Ännu en gång vaknade jag med uppskurna handleder

För metamfetaminet har inte längre någon verkan

Nu är det smärtan som håller mig vaken

Smärtan av att vara en dreglande rabieshund som förlorat sig i avgrunden

jag kan inte skilja på mina exploderande känslor

jag cirkulerar kring dig likt en bana
med dig som dragningskraft
och jag som en himlakropp

kanske är den för stor
eller bara för liten

jag lyckas inte stannar kvar
eller komma närmare

Jag levde mitt liv i skuggan av ditt namn

Hur skulle jag kunna glömma

Det var alltid samma sinnesförvirrade fras

Som läppstift i alla regnbågens färger

Smetiga låtsastavlor inristade på platser ingen nånsin hade sett förut

Ända tills blicken dödade mitt hjärta

En gång för alla

Horor, primadonnor och dom där äcklen vid busshållsplatsen.

hon som drack för få killen som inte har en tredjedel av hennes yttre eller hälften av hennes inre skönhet att följa med henne hem.

hon med huvudet så högt att jag måste stå på tå för att kunna fånga hennes blick.

de som har en hand i sin, vars ögon det lyser lycka om.

hon som kommer känna ruset för bara någon sekund. och imorgon börja sitt skrivande av milslånga brev till han som krossade hennes hjärtan.

hon som kommer memorera vad hon hann och inte hann och allt som aldrig blev.

de kommer känna av tiden som går och inte går och lust som kokar bort.

och jag kommer fortfarande vänta på femhundranian
som slutade gå för ett år sen.

En dag som gjord för att skjuta skallen av sig

Magen imploderar och exploderar i takt till att äcklet växer när jag kollar ut genom fönstret

Det är inte längre någon hemlighet och likt en skottskadad fågel finns det inga droger som är tillräckligt starka för att dämpa fallet

Så jag kryper sakta mot hörnet och låter skuggorna sluka mina tankar

Händer som skakar

Händer som smeker

Händer som sviker

Händer lika kalla som livet

En gång fanns det en mening

Det fanns aldrig någon mening

ett år senare

som den tryggheten han är
säger han:
vi kanske dödar varandra i slutet
men vi förträngde i alla fall all smärta.

Snö

Snö

Får jag säga det fem gånger till?

Snö, snö, snö, snö, snö

Jag vill ju va som du

Härifrån till kärlek är det alltid lika långt
Åren har gått
Häxorna bränts
Jag vill ju va som du

Den gamla dansmusiken

Det kliar i plånboken när du går förbi hororna på Malmskillnadsgatan

För dina ögon är smaragder som längtar efter närhet

Det kliar i plånboken när grannen kommer förbi och frågar om du vill köpa kokain

För ditt läppstift är svartare än natten

Det kliar i plånboken när du är pank

Ändå står du plötsligt där i skam