En egendomlig känsla har greppat tag i mig och jag har ingenstans att ta vägen
Apatisk, isolerad, dömd att dö ensam
En fånge i min egen romantiserade världsbild
Men jag är hellre världens mest patetiska människa än uttråkad
Det är inget som skrämmer mig mer än det vardagliga
Men min egen förvrängda sanning blev till lögn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar