onsdag 23 februari 2011

Hon så vacker att Sinatra skulle ha fallit vid hennes fötter.

Och jag har inte gjort någonting för att känna mig oduglig. Men jag svär att jag var redo att dö på plats när jag insåg att jag aldrig blir Hon.

I grow alone without you.

"Appliceras ej nära ögonen" läser jag och gnuggar mina ögon tills de nästintill blöder av smärta.

Likt ett desperat fån gör jag allt för att uppleva maximal fysisk smärta.

Varje tablett håller i 12 timmar. jag känner ingenting. jag är tom. men jag kommer på mig själv att vi består av atomer. som är tomrum. men mina atomer har inte ens en cellkärna

9 tabletter och tolv timmar senare och min ångest är som borta och likt en naiv tonåring så bestämmer jag mig för att jag älskar honom. För jag vet varför det är bättre att vara med honom än att vara ensam. Och min kropp har inte rört sig en centimeter sen han gick. Så bestämmer jag mig för att om det här inte är kärlek så vet jag inte vad kärlek är. Och jag klarar inte av kärlek.


För jag är sån. Jag förstör allt jag rör vid.

Precis som varje natt

En egendomlig känsla har greppat tag i mig och jag har ingenstans att ta vägen

Apatisk, isolerad, dömd att dö ensam

En fånge i min egen romantiserade världsbild

Men jag är hellre världens mest patetiska människa än uttråkad

Det är inget som skrämmer mig mer än det vardagliga

Men min egen förvrängda sanning blev till lögn

tisdag 22 februari 2011

I wonder who likes this one

Och jag står fast vid tanken av att när tiden är inne så kommer någon knacka på mitt fönster och förklara sin kär-lek och om någon har bemödat sig med att göra det så är vederbörande faktiskt välkommen.

söndag 20 februari 2011

Smärtan av att vara tablettmissbrukare.

Rädslan för döden är förbryllande till skillnad från sorg över livets slut.
Det är lätt att förstå att jag kan vilja ha mer liv, mer av de ting livet innehåller. Och på så sätt betraktar döden som någonting negativt ont. Men det hindrar inte många människor från att tro att det värsta som kan hända dem är att utplånas, att dö.

Men det här är så mycket mer än döden.

Och jag undrar om han skulle tycka mindre om mig om han visste. Skitsamma. Jag vill inte dö.

Låt mig bara leva riktigt en gång för att sedan dö på riktigt.

lördag 19 februari 2011

Kallare än döden

Om det bara fanns någon att lita på

Ett leende i mörkret

Men allt har försvunnit

Ett blekt fotografi är allt som finns kvar av den försvunna eran

Och vi som en gång var unga har lärt oss leva med smärtan som inte längre går att blunda för

tisdag 15 februari 2011

Jag inser att jag ju visst tror på kärleken.

Jag slänger omkring en rad av ord för att bevisa varför det är bättre att vara med honom än att vara ensam, när jag i själva verket bara kommer på mig själv att jag inte är van vid den här sortens känslostormar.

måndag 14 februari 2011

All thought I don't have a clue, I say I feel the same way to.

Och jag trivs ju med honom
men jag inte tänka tanken att:
när världen går under håller han min hand.

fredag 11 februari 2011

Tomorrow all my dreams will come true

Gång på gång i samma desperation begår jag samma misstag att tro att morgondagen har mer att erbjuda, när det i slutändan alltid är såhär.

Jag törstar efter mer;

Mer tid, mer hopp, mer liv, mer sol, mer kött, mer sex, mer knark, mer...

Mer drömmar som aldrig slår in

torsdag 10 februari 2011

Det är visst någon som är tillbaka

Den kaotiska hjärtekrossaren vs. mitt komplicerade hjärta
Jag vet inte vad jag har gett mig in på
Den kaotiska hjärtekrossaren vs. ideal pojkvännen
Jag vet inte vad jag har gett mig in på
Den kaotiska hjärtekrossaren vs. livsnjutaren
Jag vet inte vad jag har gett mig in på
Den kaotiska hjärtekrossaren vs. den självdestruktiva

Det känns som om alla har förstått utom jag
Den kaotiska hjärtekrossaren vs. den rätta
Ingen vet att världen kan explodera när som helst
(och det kommer inte vara värre än det här.)

söndag 6 februari 2011

Livets smärta

En efter en faller fåglarna livlöst

Och jag skrattar för mig själv för första gången på ett år

De lönlösa försöken har slitit hårdare på mig

Och döden är bara en befrielse från livets svekfulla kedjor

lördag 5 februari 2011

Förinta, begrava, återuppliva, för att sedan förinta igen.

Min kropp behöver närhet,
så som mitt nervsystem behöver centralstimulerande medel.

Men jag slutade tro för tre år sen.
För även om jag ligger där bredvid honom med mina ben inslingrat vid hans,
så har jag redan lämnat honom.

Och även om jag redan lämnat honom,
för han inte är du.

Så är jag inte nöjd förrän min kropp känns som en krigszon
under någons händer. förinta, eller förintas.

fredag 4 februari 2011

Det som aldrig blir av

Vi viskade drömmar

När stjärnorna sken

Men drömmar försvinner

Och stjärnor blir sten

onsdag 2 februari 2011

Räknar dagarna till 421

Ångesten sitter fast i kroppen,
som nostalgin sitter under mina ögonlock.

Med blåa bokstäver på min handled, ditt namn
och störst av allt är vi.






Ps: vill inte gå sönder mera