Jag kan inte tänka på nått annat än hans ansikte som vissnar,
när jag frågar om jag får kalla honom ditt namn.
Och tomheten har aldrig varit så nära som nu,
när han vänder bort sin blick.
Och aldrig har suktandet efter hans närhet varit så avlägset som nu,
när han berättar att jag är en av de sämre.
Kanske förtjänar jag inte bättre,
men ändå väntar jag på något som ännu aldrig hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar