Likt en underlig vakendröm som aldrig tar slut
Kommer värmen och inger falskt hopp
Jag lyckas ändå alltid lika klumpigt sätta krokben för mig själv och mina drömmar
För hur ensam någon än känner sig kommer jag alltid vara ensammast
Och hur nära paradiset än tycks vara kommer avståndet alltid förbli oändligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar