Hopplösheten tog över när jag återigen stod vid busshållplatsen och förgäves väntade på en buss som skulle ta mig hem
Den lönlösa kampen mellan kortsiktig lycka och evig smärta påminde mig om att livet bara var en bestraffning
Syndafloderna har runnit nedför mina kinder så länge jag kan minnas
Jag kommer aldrig hitta hem igen, jag är dömd att alltid sitta fast mellan dessa betongväggar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar