Varför känner jag ett sånt äckel inombords varje gång jag passerar en människa på stan?
Varför försöker jag fylla tillvaron med mening när jag vet att jag aldrig kommer lyckas?
Varför fortsätter jag springa runt i samma cirklel när allt jag behöver göra för att känna smärtan är att banka huvudet i golvet?
Varför trodde jag en gång att jag kunde lära mig något när jag fortsatte begå samma misstag om och om igen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar