Meningslösa cambilder mitt i natten.

I can't stop from crying Lily.

Likt alla andra dagar i mitt ruttna liv fördriver jag tiden
med att andas högt, prata högt och tänka högt.

För att slippa bli påmind om hur jävla ensam jag är.

En dag i mitt liv

Ditt liv saknar mening, ändå håller du fast vid det som det betydde något

Tiden står alltid stilla, inget har förändrats på tusentals år

Existens är ett vakuum som inte går att fylla

För i slutändan står vi ändå bara tomhänta och väntar in döden

Hägringen

Likt en underlig vakendröm som aldrig tar slut

Kommer värmen och inger falskt hopp

Jag lyckas ändå alltid lika klumpigt sätta krokben för mig själv och mina drömmar

För hur ensam någon än känner sig kommer jag alltid vara ensammast

Och hur nära paradiset än tycks vara kommer avståndet alltid förbli oändligt

Smärtan av att har mitt utseende

För även om jag täcker halva mitt ansikte så ser jag ändå ut som ett äckel.

En konversation som aldrig ägde rum

Ge mig en chans att förklara även om du aldrig kommer förstå

Alla sätt du på mindre än ett ögonblick brukade få mig att hoppa mellan alla regnbågens färger

Nu är du bara en i mängden

Inte ens en nål i höstacken

Dömd att dö ensam.

Jag tror inte att det handlar om vad andra tycker om mig.

Varför skulle någon lägga ner tid på ett vedervärdigt kräk som mig?

Jag tror att det handlar om hur mycket jag föraktar den här världen,
vilket växer för varje gång jag stiger utanför dörren.

Hej

Varför känner jag ett sånt äckel inombords varje gång jag passerar en människa på stan?

Varför försöker jag fylla tillvaron med mening när jag vet att jag aldrig kommer lyckas?

Varför fortsätter jag springa runt i samma cirklel när allt jag behöver göra för att känna smärtan är att banka huvudet i golvet?

Varför trodde jag en gång att jag kunde lära mig något när jag fortsatte begå samma misstag om och om igen

Jag förväntar mig inte att du ska komma hit, men att du ska vara här.

Jag som nästan (läs: aldrig någonsin) hade glömt bort det.
Nåväl.


Darrande händer runt din nacke


Darrande händer som letar sig fram på din rygg


Och en darrande kropp på ett köksgolv,
och likt den kärleksranka sårbara romantikern jag är, 
så föll jag pladask med hjärtat som landningsbana.

Bättre sista ord

”Säg något, vad som helst” var det sista jag sa innan du la på luren

Och som vanligt hade det varit bättre om jag inte sagt något alls

För jag kommer ju aldrig på något bra att säga överhuvudtaget

Om bara jag kunde träda ut ur mitt ruttna skinn för en dag

Det var år sen vi var små.

Kanske är det dags för mig att vakna upp från min livslånga dröm.

Vårsolen är inte i brand.

Jag kan inte känna lukten av våren.

Det finns ingen vid min sida

Och även om jag vet att jag kan spola tillbaka tiden,
så vet jag att jag inte kan stanna den.

Det var år sen vi var små.

Kanske är det dags för mig att vakna upp från min livslånga dröm,

Vårsolen är inte i brand.

Jag kan inte känna lukten av våren.

Det finns ingen vid min sida

Och även om jag vet att jag kan spola tillbaka tiden,
så vet jag att jag inte kan stanna den.

Det här är vad som plågar mig än idag

Traumatiska minnen av en alltför trygg uppväxt som bytts ut mot langare och hallickar

Bakom den bräckliga fasaden gömmer sig en bortskämd prinsessa som ännu inte fått sin drömprins

Lika skamfullt som mitt hjärta suktar efter närhet avslöjar din blick en längtan efter nattens beskydd

Men de förbjudna orden trycker så hårt mot mitt bröst att jag har svårt att andas

Och själen dog till ljudet av fioler

Jag tänkte så länge på att jag aldrig kommer kunna älska någon igen att jag glömde bort att ingen någonsin kommer kunna älska mig

Två år senare.

I ren desperation ringer jag dig mitt i natten,
med ingen som helst mening.

För att se om du fortfarande har kvar mitt nummer,
eller känner igen min röst.

Smärtan av att dö tusen gånger om dagen

Fan, Annika Norlin summerade det så bra i "Vi tror att vi har någon makt alls":

åh jag vet jag överdriver
när vi frågar går vi alltid fram

om inget hade plågat någon
hade vi aldrig rört oss någonstans

dött ut miljoner år sen,
suttit stela utan hjul och eld

om inget hade ätit upp oss
hade vi inte varit här i kväll

This is home

Hopplösheten tog över när jag återigen stod vid busshållplatsen och förgäves väntade på en buss som skulle ta mig hem

Den lönlösa kampen mellan kortsiktig lycka och evig smärta påminde mig om att livet bara var en bestraffning

Syndafloderna har runnit nedför mina kinder så länge jag kan minnas

Jag kommer aldrig hitta hem igen, jag är dömd att alltid sitta fast mellan dessa betongväggar

Min konstanta dagsrytm:

Jag låtsas att jag inte alls är självmedveten,

När jag faller för första bästa  människa.

Bara för att komma på mig själv att de inte går att jämföra med dig.

Jag är bara en förlorad människa.

Våren smyger sig sakta inpå mig,
och jag undrar om det någonsin komma en dag då jag inte tänker på honom.

Funderar på om jag bör hoppas på en tid då han är ett bortglömt minne.

Eller en påminnelse på årsdagen av hans död.

Eller kanske ett par veckor efter,
då jag minns strax efter att jag glömt.

Nålens öga

"It's easier for me to get closer to heaven than to ever feel whole again" sjung Robert Smith på 80-talet

Och så känns det idag

När jag tänker tillbaka på allt jag brukade uppskatta men inte längre bryr mig om

För det är enklare att hoppa framför tåget än att ta tillbaka åren som åldrat mig så mycket mer än någon kan ana

Sex

Du var bara en helhet som saknade passion,
en ovärdig produkt av samhället.

Jag kan bli knullad av de bästa,
de bästa av alla män,
den värsta av all smärta.
Tillfogad en annan ung tjej.

Kyssen

Smärtgränsen går vid en sekund

Det är så länge jag klarar mig utan dig

Sedan vrider jag mig tusen varv utan att någonsin kunna vrida mig tillbaka helt igen

Och det slutar alltid med att jag vill ta mitt eget liv

Jag dör i snitt sju gånger per dag

www.gimmeindie.se/live/konsert/sakert

Allt har fått ett annat ljus

Det kanske inte är förvirringen som slår till,
eller tanken av att jag varit vaken till gryningen varje dag så länge jag kan minnas.

Det kanske inte handlar om att dämpa sina sorger,
eller dölja sina ärr men långärmade tröjor.

Det kanske är ett trasigt hjärta som ropar på hjälp.

Utan det är livet.

Smärtan av att jag skulle följa dig till världens ände

Smärtan av att jag skulle följa dig till världens ände

När jag som en bruten man med sprucken röst betvivlar kärlekens existens

Nu är jag fångad i en imaginär verklighet

Och slåss mot demoner jag aldrig riktigt trodde fanns

När horisonten flyr

När horisonten flyr dansar den sista fjärillen på drömmar som aldrig slagit in

Och i rummet bredvid hör vi hur en prostituerad suger av den förvirrade främlingen

Överallt en massa oljud och jag berättar att jag önskar att allt var dött

Du bara ler och säger att glädje är en illusion

Sommaren

Sommaren kommer sent och jag kommer hinna begå så många misstag

Hinna ta så många droger för att lindra smärtan

Hinna ta så många droger för att det är fest

Hinna ta så många droger för att glömma bort hur ensam jag verkligen är



(Och när sommaren kom var jag fortfarande lika ensam)

Ett litet pris att betala för min frihet

Jag svalde min stolthet med ett piller,
och bestämde mig för att följa dig hem.

Knackade på din dörr

Bjöd in mig själv i köket

Och svimmade på golvet.

De gråa dagarna

De sa att vi skulle vänja oss vid de gråa dagarna

Men vi visste inte vilka vi skulle tro på

Vi tog varandras oskuld och drömde oss tillbaks

Till en tid vi inte mindes och gav upp våra liv för de gråa skyarna skull

Smärtan av att vara 1000 år

Som om livet vore dömt från början

Påbörjade jag min ungdom i min barndom

Trasig och skör tänkte jag att jag skulle berätta för dig

Hur mina bröst blir till under dina händer

Och hur mina andetag blir till när jag hör ditt namn

Men min ungdom har jag försummat och jag är vuxen

Och vuxenhet förblindar ungdomens suktande