"han har conversefötterna på bryggan och jag stannar till några meter bakom. måste hämta andan. andas. andas andas. mina ben skakar. jag förstår inte varför. jag har ju trots allt sett snygga människor förr. men han känns som svaret på alla mina explosioner.
och jag kände mig ju trygg där. med benen intrasslade. och med min näsa vid hans nacke. jag kände mig ju så rädd där. med hjärtat blottat och känslorna utspridda. jag kände mig ju så varm där. ända längst in i maggropen och utmed hela ryggraden. jag kände mig ju så orolig där. med förvirrade tankar och vetskapen om att jag är långt ifrån den enda, som känt sig trygg där."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar