De här dagarna

Jag gick längs gatorna i stan

Jag brukade passera varje dag

Men de här dagarna

Har jag tänkt på allt det där jag borde gjort

Och chanserna jag aldrig vågade ta

Vänta

Det händer ibland att allting försvinner

Och du väntar på något som aldrig kommer tillbaks

Förrän flera år senare

När du inte längre kommer ihåg vad du väntade på

Kan inte höra musiken längre

Som att vara fången i sin egna kropp inte räckte till

Så är jag fången i ett land som inte är i närheten av att vara mitt

Vintern har varit för lång iår

I flera timmar står jag och vrider mig i spegeln
och hur gör en för att se sig själv i spegeln
utan att vilja krossa den?

Smärtan av att vara masochist

Kanske kan du göra det bättre än det här
Du kan göra det bättre än det här
Jag vet att du kan göra det bättre än det här

De säger att jag beter mig som att mitt liv har raserat


Jag är inte pessimists
Jag är realist

Drömmen som aldrig kom tillbaka

När jag ser mig själv i spegeln är jag inte riktigt lika ung som jag brukade vara

Inte riktigt hunnit med allt jag hade planerat

Inte riktigt lämnat några avtryck

Inte riktigt levt

Ingenting annat än att jag bara behöver skriva av mig

I hope one morning you wake up and realize how stupid, self-centered, arrogant, and heartless you are, and then maybe you’ll think of me. And in that moment, I hope you think about all the good times and all the moments I never let you down, all the promises I kept and all the times I tried. I hope maybe you think about all that and possibly miss me, maybe even enough just  to want to have a conversation. And when I see your name appear on the screen of my phone, I’ll laugh at it, and I won’t ever reply. I’ll give you as much time of day as you gave me; none.

Gemenskapen hos förlorare

Ännu en gång vaknade jag med uppskurna handleder

För metamfetaminet har inte längre någon verkan

Nu är det smärtan som håller mig vaken

Smärtan av att vara en dreglande rabieshund som förlorat sig i avgrunden

jag kan inte skilja på mina exploderande känslor

jag cirkulerar kring dig likt en bana
med dig som dragningskraft
och jag som en himlakropp

kanske är den för stor
eller bara för liten

jag lyckas inte stannar kvar
eller komma närmare

Jag levde mitt liv i skuggan av ditt namn

Hur skulle jag kunna glömma

Det var alltid samma sinnesförvirrade fras

Som läppstift i alla regnbågens färger

Smetiga låtsastavlor inristade på platser ingen nånsin hade sett förut

Ända tills blicken dödade mitt hjärta

En gång för alla

Horor, primadonnor och dom där äcklen vid busshållsplatsen.

hon som drack för få killen som inte har en tredjedel av hennes yttre eller hälften av hennes inre skönhet att följa med henne hem.

hon med huvudet så högt att jag måste stå på tå för att kunna fånga hennes blick.

de som har en hand i sin, vars ögon det lyser lycka om.

hon som kommer känna ruset för bara någon sekund. och imorgon börja sitt skrivande av milslånga brev till han som krossade hennes hjärtan.

hon som kommer memorera vad hon hann och inte hann och allt som aldrig blev.

de kommer känna av tiden som går och inte går och lust som kokar bort.

och jag kommer fortfarande vänta på femhundranian
som slutade gå för ett år sen.

En dag som gjord för att skjuta skallen av sig

Magen imploderar och exploderar i takt till att äcklet växer när jag kollar ut genom fönstret

Det är inte längre någon hemlighet och likt en skottskadad fågel finns det inga droger som är tillräckligt starka för att dämpa fallet

Så jag kryper sakta mot hörnet och låter skuggorna sluka mina tankar

Händer som skakar

Händer som smeker

Händer som sviker

Händer lika kalla som livet

En gång fanns det en mening

Det fanns aldrig någon mening

ett år senare

som den tryggheten han är
säger han:
vi kanske dödar varandra i slutet
men vi förträngde i alla fall all smärta.

Snö

Snö

Får jag säga det fem gånger till?

Snö, snö, snö, snö, snö

Jag vill ju va som du

Härifrån till kärlek är det alltid lika långt
Åren har gått
Häxorna bränts
Jag vill ju va som du

Den gamla dansmusiken

Det kliar i plånboken när du går förbi hororna på Malmskillnadsgatan

För dina ögon är smaragder som längtar efter närhet

Det kliar i plånboken när grannen kommer förbi och frågar om du vill köpa kokain

För ditt läppstift är svartare än natten

Det kliar i plånboken när du är pank

Ändå står du plötsligt där i skam

Genom att andas

det komiska är att ingen riktigt vet hur mycket någon annan lider. vi kan stå bredvid någon som är fullständigt trasig och vi skulle inte ha någon aning.

en kall vind är alltid bättre än en kall röst

det är krig i alla huvuden
och det är krig i mitt också

om jag kunde förklara det bättre
är jag säker på att jag skulle göra det

vi är i en buss och det är natt
du har öppnat dig
och även jag
 
fastän jag är bra med ord
har jag aldrig varit bra med ord

bara lite i taget

du är den som håller ihop mina kroppsdelar
du är min gravitationskraft

när newton kom på sin lag
så tänkte han på dig och mig

du som alltid håller ihop mig


och varje gång du släpper taget faller jag. faller. faller. faller.
faller 13000 mil genom marken. och brinner upp i jordens kärna.

När den trasiga handen ...

Har grävt min egen grav för jag är förföljd av löften du aldrig höll

Kan lika gärna dö för det känns som jag är omringad av snö

Men jag har aldrig slutat tro

Aldrig slutat tro

Jag ramlar rakt ner i rännstenen med hjärtat som landningsyta

Jag gick ett varv
runt mig själv idag

Lipade åt mig
bakom min rygg

Tur jag inte såg det
Jag som är så känslig

.

25 dagar: 2009

så är du försvunnen
och min kropp är hemsökt 

jag slår vad om att du hade det bra 
gjorde jag det så enkelt för dig
att försvinna ut ur mitt liv

David and the citizen

allt är som du vill ha det 
nej allt är motsatsen till det


sära på benen för mig 
säg inte att du ser kärlek
för jag är bara här
för erövra och förstöra

Förutom du

Det finns inte kvar någon på hela jorden

Förutom du

Och varje gång du lämnar mig

Finns inget kvar

Jag kan inte förstå att det inte är kärlek

kan jag sova på din axel
viska ord i mitt höra
kan vi gå ut tillsammans
kan vi hångla och låtsas att allt finns där

för du vet att jag ha väntat
på någonting som inte blivit till verklighet
men det kanske kommer inom sin tid
tills dess får du duga

det är inte kärlek
det är inte kärlek

Kan inte älska dig mer

Även om du följde mig hela den långa vägen hem

Och även om du slösade bort all din tid på mig

Skulle jag inte kunna älska dig mer

Skulle jag inte kunna älska dig mer

Smärtan av att vara nostalgisk

jag kunde inte finna någon anledning att framkalla andetag om dem inte landade vid hans nyckelben. och det fanns ingen anledning till att han inte skulle vara där. och om det inte var kärlek så vet jag fan inte vad kärlek är.

Smärtan av att mitt rum inte påminner mig om någonting

kärlek. kärlek. kärlek. varenda jävla bok och låt handlar om kärlek. och jag behöver inte ens veta om någon någonsin varit nära att älska mig. utan jag vill veta om någon någonsin har behövt mig.

Smärtan av att förlora sina vänner

Så vi möts igen efter flera år och jag stammar fortfarande

Fortfarande samma ouppfyllda drömmar och önskningar

Jag blottar alla skrapsår och krokben jag snubblat på

Jag hade hoppats att du någon gång hade sträckt ut din hand

Men jag har sedan länge slutat räkna dina steg

Vill du ha?

Har ingen bil

Har inga pengar

Har ingen gud

Har inga vänner

Har bara tid

Smärtan av att folk tar åt sig av vår blogg

"tror du att vi drömmer, romantiserar, glorifierar vårt sinnestillstånd? jag tror det. för jag vet inte vem jag är utan sorgen med stort S. och hellre vara någonting. även om det inte är bra. än att inte vara någonting alls. något okänt."

en destruktiv blogg innebär inte alltid ett liv i misär. förhoppningsvis tar ingen åt sig av det som skrivs. för det är bara romantiseringar av drömmar och (icke) verklighetsbaserade människor och önskan.

När det inte finns någon som sätter höstsolen i eld

som om det inte vore tillräckligt förvirrande så står hon där på min balkong och avslutar mina meningar. som är uppbyggda av den destruktiviteten som jag känner. som hon. när vi står ute i de få plusgraderna och röker. och jag är så primitiv att jag känner igen mig i hennes hår som faller när hon tar sin jävla cigarettbloss och önskar hans död. för sitt eget bästa. och jag förstår henne.

Ytterligare en reging måndag i november

Jag dör en gång i veckan, alltid samma dag

Vulkaner sprutar aska i en himmel täckt av kol

Jag önskar...  

Ändå syns bara konturer av försvinnande marmorflickor

smärtan av att vara personberoende

som om alla sömnlösa nätter och dagarna som känns som tortyr inte vore tillräcklig så är jag inne på din facebookhelvete och ser att du inte har ett förhållande längre och jag faller in i tankemönstret. och tillbaka i 2009 igen.

13

jag hatar håkan hellström. för det tog så lång tid att bestämma mig. och att klara av det tog ännu längre tid. och nu är jag där igen. att bestämma mig. just nu känns själva bestämmandet lika långt bort som den nya personen i frågan. han som tog din plats. jag har bestämt mig hur många gånger som helst angående honom. men sen så faller jag in i tankemönstret och orkaner och hans ögon som jag inte minns är blåa eller gröna men skitsamma för där var jag en gång vacker.

Smärtan av att det här är det mest osammanhängade jag skrivit i hela mitt liv

dinglar med benen längst västerbron. kanske gjorde han rätt. kanske är det är det här the only life I know. och kanske blir det inte bättre än så här. hans gester som slag. hans ord som våldtäkt. nostalgin sitter fast i min hud ikväll och ögonlocken svider och skaver som så mycket annat. då försöker jag minnas hans gester som slag. hans ord som våldtäkt.

smärtan av att beräkna känslointensiteten

styrkan i känslointensiteten är 99.9 %för mitt hjärta kan inte explodera.
mitt hjärta är alltid på gränsen.

smärtan av att inte våga öppna sig för någon del: 3

det blev ju så stort. vi var ju allt. så stort att jag jämförde (jämför) alla med dig . det blev liksom ingen som fick komma nära mig. ingen som fick röra vid mig, så som du gjorde. ingen som fick kolla på mig, men den där blicken du hade.



smärtan av att någon kunde jämföras med dig kom när jag en dag i slutet av september tog på mig en t-shirt som inte var min. den tillhörde någon annan. men just den dagen tänkte jag på honom. och det där var det närmsta jag kunde komma.

smärtan av att inte våga öppna sig för någon del: 2

"han har conversefötterna på bryggan och jag stannar till några meter bakom. måste hämta andan. andas. andas andas. mina ben skakar. jag förstår inte varför. jag har ju trots allt sett snygga människor förr. men han känns som svaret på alla mina explosioner.

och jag kände mig ju trygg där. med benen intrasslade. och med min näsa vid hans nacke. jag kände mig ju så rädd där. med hjärtat blottat och känslorna utspridda. jag kände mig ju så varm där. ända längst in i maggropen och utmed hela ryggraden. jag kände mig ju så orolig där. med förvirrade tankar och vetskapen om att jag är långt ifrån den enda, som känt sig trygg där."

smärtan av att inte våga öppna sig för någon del: 1

"kanske är han det mest destruktiva jag kan sysselsätta mig med. trots att han bara är skinn och ben med ett hjärta vars bultande han tystar ner med alkohol. han maskerar sina ojämna andetag med nikotin och sina förverkade förhoppningar med ännu mer alkohol. han distanserar sig från krav och prioriterar utekvällar. han kommer se mig som ett soffhörn eller en anledning att bli full eller ett par händer bland de vridna lakanen. med gester rörelser ansiktsuttryck kommer jag skrika åt honom tills mina lungor blöder. om vi någonsin kommer träffas mer än bara den här gången."

Blommor och bin

Varför kan du inte släppa taget?

Ord som gift

Ord som ord jag önskar jag inte förstod

Varför kan du inte släppa taget?

Varför kan du inte gå?

Varför kan du inte släppa taget?

Förlorad

Förlorad

Förlorad

Precis som igår

Jag faller

Jag faller

Jag faller

Så långt som det går

I slutet av en dröm mil hemifrån väntar ingen med öppna armar

I slutet av tunneln brinner inga ljus

Så varför kan jag inte släppa taget?

Jag förlorar alltid alla mina vänner

Smärtan av att springa runt i cirklar

Smärtan av att aldrig kunna stanna

När man tror att man kan hitta en väg som leder hem

När man lever på en lögn

Du är så svår

Dig kommer jag aldrig att förstå mig på

Så glöm allt som jag sagt

För jag kommer aldrig bli som du

Du är så svår

Dig kommer jag alltid att sakna

Så glöm allt som jag gjort

För jag kommer aldrig räcka till

Smärtan av att inte kunna hålla samma hastighet som du

smärtan av att inte tro på tvåsamhet

hur kan det finnas ett vi. när det knappt finns ett jag. måste bli nöjd. några pussar och knulla när andan faller på. mer än så får jag fan inte begära. måste separera kärlek och sex.

smärtan av att lyssna på love will tear us apart

det är alltid tre steg. hej. jag har känslor för dig. ska vi knulla till joy division?
som i sin tur förstörs med tre steg. krossas. smulas ner. pulveriseras.

Marmorflickan

Jag vrider mig så många varv

Men ingenting faller på plats

Så jag vrider mig tillbaks igen

Tillbaks så långt det går

Drömmar om en marmorflicka

Kylan är din hud

Drömmar om en marmorflicka

Orkaner är ditt hår

Smärtan av att uppdatera flera gånger

på grund av att man inte har någonting annat att göra. inga händer mot hud. mot fett. mot ångest. som vill placera sig på en bröstkorg som inte är min. så fortsätter jag att skriva kärleksbrev till tjejen som fick mig på fall. och killen med dom blåa ögonen som ALDRIG stannar. förtränger tanken att delar av mitt hjärta finns i tre olika städer. långt bort från hedemora. utstrött över halva sverige. 17 jävla mil.

Smärtan av att skriva första blogginlägget.

är ungefär detsamma som smärtan av vara skriftlig inkompetent. hakar upp mig på ord som distans. svammel. uppsnärjd. vakuum. explosion. läser med tyder inte. jag förstår nog inte innebörden av det jag skriver/läser/säger/försöker känna.

gör ett till försök:
läser ebba lindqvist milslånga dikter. och skriver milslånga dikter som handlar om att läsa mellan rader. fick jag en önskan så vore det att någon skulle vänta på mig. bara på mig en enda kväll. att glädjen skulle sjunga djupt i hans hjärta. bara av att vänta på mig en enda kväll. men jag nöjer mig med att vilja utplåna all poesi i världen. skruvar upp musiken i huvudet. verkligen. to be played at maximum. för jag är verkligen unwanted late october